Spanish Sculptor, ca.1480-1542  Related Paintings of BIGARNY, Felipe :. | Representation at the Thitre des Varits | The Madonna of the Town | The Red Boats | Virgin and Child Enthroned with Saints | George Peabody |
Related Artists:
Susanne Henry
in 18th centery.
Jan Kupecky
(in German: Johann Kupetzky, in Hungarian: Kupecky Jenos, or Kupeczky Jenos, 1667, Bazin, Royal Hungary (today Slovakia) - 1740, Nernberg, Germany) was a Czech and Slovak portrait painter during the baroque. He was active in Hungary, Slovakia, Vienna and Nernberg. Kupecký, like many people at that time, was the son of Protestant (Czech Brethren) parents from the Czech lands (Mlade Boleslav) who sought refuge in Slovakia (constituting the core of Royal Hungary at that time) from religious persecution by the Catholics. He was born in Pezinok - a town near Bratislava. According to the sources he began his studies with the Swiss painter Benedikt Klaus, who was active in both Vienna and in Royal Hungary. At the age of twenty, Kupecký went on a long Italian study trip. In Rome Prince Aleksander Benedykt Sobieski, the son of the Polish king John III Sobieski, helped him to become famous. He returned to Vienna in 1709, after twenty-two years spent in Venice and Rome. We know very little of his Italian activity as well as his early works and his setting in Vienna. According to his contemporary biographer, the Swiss Johann Caspar Fessli, the Protestant Kupecký, who faithfully clung to his ancestor's religion, remained withdrawn and isolated in Vienna's Catholic milieu, which was under the influence of the court and the aristocracy. However this concept is partly contradicted by the fact that the master had significant courtly commissions while working in Vienna. He painted portraits of various members of the dynasty, Prince Eugene of Savoy, several aristocrats, and, in Karlovy Vary, even of the Russian Czar Peter I. The rich ceuvre of this period comprises a series of gorgeous portraits of Kupecky's family, friends and the painter himself, as well as several persons, whose identity in unknown. In 1733 Kupecký, fearing religious persecution, fled from Vienna to Nernberg with his family and worked there until his death in 1740. As the most significant portrait painter of contemporary Germany, he was commissioned by a large number of German princes, church dignitaries rich merchants and scholars, and his works were popularized by engravings even during his lifetime. Through his pupils and followers Kupecký's influence and artistic example remained alive and widespread for a long time.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.